Tänk vad en lite kommentar kan betyda så mycket...
Efter att nästan hela mitt liv (från 16års ålder) kämpat med Anorexi, år med perioder som varit ganska bra och perioder som varit hemska... Min lägsta vikt var 38kg, men jag fattade aldrig att kroppen tog stryk...allt funkade ju som det ska?!
Men så för ca 1,5 år sedan så var jag hos läkaren då jag haft en massa blödningar från njurar och dom tar pulsen på mig...läkaren tar det igen...å tittar väldigt bekymrat på mig. Jag hade då en puls på 26 slag/minut. Hon förklarade då att kroppen är påväg att lägga ner, att mina organ inte klarar mer... Det är nog första gången jag riktigt fattade att det är allvar!
Väldigt skakad av informationen tog jag kontakt med vct och fick en remiss till öppenpsyk. Där fick jag kontakt med den mest underbara kbt psykologen...hon förstod vad jag sa. Den enda jag träffat som riktigt fattat att mina problem med mat inte var kopplade till vikten utan något helt annat. Jag jobbade med henne 1 gång i veckan under ett år tills jag kände att nu är jag stark nog att stå på mina egna ben och kämpa vidare.
Jag har nu gått upp ca 15 kg och mår gott, jag ska inte ljuga och säga att allt är borta...för visst finns tankar och känslor kvar men det kommer dom nog alltid att göra men dom kommer inte "höras" lika högt och dom blir lättare att hantera. Nu har jag även kunnat börja träna igen på ett sunt och hälsosamt sätt, vilket är enorm lycka för mig...
Å igår fick jag en kommentar om att jag ser så lycklig och hälsosam ut... Å det är nog första gången jag känt att jag kunnat tro på det. Å det känns stort!
Jag har mycket kämpande kvar men jag har inte mått så här bra på många många år!
// Anna-Karin
